Nu ska jag göra ett tråkinlägg.....jag bara måste rensa tankarna. Om ni ska läsa så läsa det gärna sakta så ni förstår vad jag skriver.
Arvid är ju inne i nån sorts fas i livet och jag blir så förvirrad.
Jag får inte grepp om han (har igentligen aldrig fått grepp om han). Jag bara känner att Arvid är speciell. Mer speciell än andra barn. Jag menar inte att han är sjuk, inte adhd eller nåt sånt. Men att han är missförstådd.
Ibland förstår jag honom. För det mesta förstår jag inte. Men det som är gemensamt är att jag inte alltid vet hur jag ska möta honom.
Jag tror att jag har förstått att han vill vara/tror att han är vuxen. Han vill sitta uppe lika länge som oss. Han vill svära som en vuxen. Han vill bestämma själv. Han vill inte bli tillsagd saker. Han vill inte att man använder ord som "vuxna bestämmer" eller "nu får du lyda". Men jag vet inte hur jag ska formulera mig annars utan att vrida tungan av mig.
Hur säger man till ett barn att "Nu är det dags att gå att lägga sig" UTAN att få detta barn att känna sig mindre värd än en vuxen? Nu ikväll undrade han varför han måste gå och lägga sig men inte vi. "Barn behöver mer sömn än vuxna" sa jag. "MEN VARFÖR" svarar han. "För att din kropp och snopp och hjärna växer när du sover". "Men varför behöver inte ni" undrar han. "För att vuxna har växt färdigt" svarar jag.
Är det såna här diskussioner man ska ha med sina barn? Förklara förklara förklara.
Men om inte det hjälper? Om han inte vill sova ändå. Vad gör man då?
Efter denna förklaring gick jag ut ur rummet (då hade jag läst en bok innan och pratat med honom och ditten och datten) men han fortsatte ändå att stöna och stånka i sin säng. Då blir jag lite irriterad på honom och säger att "Nu vill jag inte prata mer idag, vi pratar mer imorgon". Jag vet inte om jag gör rätt här heller.....Jag vill egentligen inte låta irriterad.
Detta jag berättade här är bara en pyttig bit av hur Arvid är och alltid har varit.
Jag kan se nu i efterhand att jag som förälder har gjort klassiska fel. Hjälpt han alldeles för mycket med vissa saker och samtidigt "puttat" bort honom med vissa saker. Jag har inte sett hans kompetens helt enkelt!!
Nä, jag skulle behöva gå att prata med en barnpsykolog eller vad man kallar det. Men så blir jag osäker igen. Tänk om dom försöker tuta i mig nåt som jag känner inte stämmer riktigt?
Folk i ens närhet säger att "barnen var inte så förr". Vadå? Fanns inte "trotsiga" barn förr? Fanns det inte barn som gjorde uppror när vuxna inte förstod dom? Hur kommer det sig att min mamma fått 4 barn och min svärmor fått 5 barn, men ingen har varit lik min son? Glömmer mammor?
Dom barnen som inte sa nåt när dom var små. Blir dom annorlunda som stora? Är det dom som gör uppror eller får andra problem? För att dom har undertryckt sig som små?
När man får barn rannsakar man sig själv och där är vissa saker som ständigt poppar upp och en sak är det jag vågade inte visa mitt humör...Varför vet jag inte....
Sen undrar jag varför det inte varit mer "go" i mig. Varför tyckte inte jag skolan var rolig exempelvis? Nu i vuxen ålder förstår jag att jag borde fått mer hjälp av vuxna. Jag krävde mer pushning. Men ingen såg det.
Gör Arvid rätt som visar alla sina känslor. Men att det är vi vuxna som har som uppgift att läsa honom?
Jag beställde Jesper Juuls bok "Ditt kompetenta barn" för säkert 2 år sen. Jag har inte vågat läsa den. Jag vet inte om jag är mottaglig. Tänk om jag inte förstår vad han menar? Tänk om jag bara är mer förrvirrad efter att ha läst den...
Får prata med BVC nästa gång om allt det här....
Mitt motto: Det ordnar sig
7 kommentarer:
Ja du Åsa,många tankar o många frågor.Kan inte riktigt svara på varför det är så annorlunda idag.Men som vi pratat om,barnen är nog mer intelligenta idag än förr.Deras hjärnor är renade från blyutsläpp :-)Därför är dom mindre ohämmade än ni var när ni var små.Vågar ta för sej mer.Och du jag har inte glömt,ni var dom snällaste ungar som fanns.Fick beröm för er vart vi än kom.//Kram Mamma
Vet egentligen inte vad jag ska skriva,men ville ändå lämna en kommentar.Har ju inte direkt nått att jämföra med då Julia e så liten. Som mamma så känner du sitt barn bäst även om de känns som om du missförstår honom. Barn e trotsiga,de hör lite till. Läs boken å se vad där står,kanske nått som kan ge dig lite lugn å ro,kanske nått tips på hur man ska möta dom på såna frågor. Jag tror de löser sig i slutändan,dom brukar ju sä att inbundna barn kan få de lite jobbigt när dom blir äldre,men barn som arvid med lite humör klarar sig alltid bra! :) Kram från grannen!
Tack vad snälla ni är. Jag måste klart gå att prata med nån om detta, annars får jag inte ro i själen tror jag.
Kram från Åsa med bly i hjärnan (haha)
Tror att du är blyfri du oxå.Du verkade rätt klar i huvet när vi sågs idag :-)) //M
Jag tycker utan tvekan att du ska läsa Juuls bok. Mycket av det han skriver vad jag med om när jag bodde hos naturfolket på Papua Nya Guinea. Hos naturfolk lägger man sig lite i vad barn gör och behandlar ofta dem som "små" vuxna. Jag tror att Arvid vill att ni ska göra det med. Se inte honom som ett barn utan en vuxen utan erfarenhet. I PNG frågade aldrig ett barn: -Varför? Det behövde de inte eftersom att vuxna alltid förklarade in i detalj. T ex sa en mamma till sin 4-åring: -Hämta en pinne i elden så jag kan använda den till att tända min cigarett så jag kan röka. Barnet visste då att pinnen behövde glöda/brinna och vad den skulle användas till. Visst, hon berättade inte varför hon skulle röka, hehe.
Vi försöker köra lite som er där och Leo får göra det mesta utan att vi lägger oss i. När det gäller vissa saker i vårt samhälle är det svårt. Sömn kan vara svårt när lamporna är tända, TV:n står på och man precis spelat ett actionspel på datorn. Det är t om svårt för mig som är vuxen, vilket ni säkert har erfarenhet av själv med. ;)
Vi säger ytterst sällan till Leo att han ska lägga sig. Vi har inte TV igång, lamporna har vi minskat och han ser alltid fram emot att vi ska berätta historier.
Nu hinner jag inte skriva mer för Leo vill att jag ska berätta en historia. :)
MVH
/Peter
Jag känner som Linda som skrev ovan,att jag inte heller riktigt vet jag jag ska skriva men endå vill lämna en kommentar:/
Och som några andra har skrvit att läs ett par sidor i den boken,du kanske får några tips i den.Och känns det inte bra efter dem sidorna så lägg ner boken igen..
Iaf så lycka till,hoppas det löser sig!Kram Lina
Har börjat läsa boken så smått och han verkar veta vad han pratar om.
Jag tror det är den "metoden" som funkar på Arvid faktiskt. Bara synd att man inte fattat det innan...Men men, bättre sent än aldrig.
Så nu ska jag fortsätta läsa boken och sen ha det i åtanke för resten av livet =)
Skicka en kommentar