Här sitter man i godan ro. Elsa sover och Arvid är hos farmor och farfar. Han ville inte gå på dagis igår när han visste att Elsa skulle vara hos dom. Så han följde med dit och sen sov han där. Det var julfest på dagis idag och Sander och Gander skulle komma och underhålla. Men det brydde inte sig Arvid om. Han har aldrig gillat barnteater och sånt.
Var på BVC innan och gav Elsa vaccin. Hon skrek. Men det gick över igen och nu sover hon som sagt.
Nä, får kanske göra mig en kopp kaffe. Passa på när tjejen sover.
Förresten så håller på vi för fullt här hemma och praktisera vårt "nya liv" med Arvid :-)
Det går rätt bra. Fast lite konstigt känns det allt. Dels för att man tagit farväl av det gamla. Men dels är man lite orolig så att man gör rätt nu då...
Jag och Stefan ska sätta oss ner och gå igenom vad som är OK att få bestämma själv men också hur vi gör i situationer där vi känner att vi inte vet vad vi ska svara. Men som Jesper Juul säger så är det bara till att säga till barnet att "nu vet jag inte vad jag ska svara, jag ska tänka på det"också får man återkomma när man har nåt vettigt att säga :-)
Jag berättade på BVC idag om mina misstankar att Arvid kanske är ett autonomt barn. Jag berättade lite om vad som gjort att jag tror det m.m. Hon tyckte det lät spännande och ville gärna höra "fortsättningen" på det "nya" sättet att möta Arvid.
Och så konstaterade vi att egentligen ska man behandla alla barn på detta viset. Och visst ska man det. Men om ett barn godtar att föräldrarna bestämmer allt så finns det ingen anledning att söka sig till andra sätt. Men man får kanske barn som inte mår så bra innerst inne.
Oh oh, måste bara säga också att det kanske verkar knäppt att "plötsligt" finns det nåt som heter "autonoma" barn. Men det Jesper Juul vill undvika är att dessa barn får massa andra konstiga diagnoser när dom egentligen inte är sjuka. Dom är bara missförstådda kan man säga :-)
(Eller så har dom tröga föräldrar) hihi
Nä fan...nu måste jag göra nåt vettigt.
Tjipp
16/12 13.07
Tillägg: Jag vet varken ut eller in. Han kanske inte alls är autonom. Ibland känns det så tramsigt att tro det. Det är kanske bara vi föräldrar som inte vetat hur vi skullat göra.....
2 kommentarer:
Auto.. eller inte. Skit samma vad det heter! Det funkar inte att möta honom så som ni har blivit lärda att man ska möta barn. Jag tycker ni ska prova ert nya sätt och se vad hur Arvid reagerar. Det kanske är just det han behöver och det hela blir lättare.
En sak är säker. Det verkar ju inte fungera optimalt med hur ni har gjort hitentills och då finns det ju bara nya vägar att testa!
Jag tycker ni är helt underbara föräldrar som verkligen vill era barns bästa!
Nä, precis, det spelar ingen roll vad det heter. Men jag tror att jag från och med nu har accepterat att Arvid är som han är, skit samma vad alla andra säger, och det känns skönt att ha nåt så långt iaf.
KRAM
Åsa
Ps. Ni är ju superföräldrarna #1..så coola lxm :-)
Skicka en kommentar