Dagen som gick

Idag var vi på min mormors begravning. Hon blev nästan 82 år. Min farmor blev också gammal, så man hoppas på bra gener. Det var i alla fall lugnt och fridfullt. Vi sjöng psalmer och lyssnade på Barry White. Alla fick varsin handbukett att lägga på kistan. Alla mostrar, morbröder och kusiner var på plats. Efteråt bar det till Välluv för smörgåstårta.
Sen åkte vi och hämtade Arvid hos farmor och farfar.
När Arvid skulle sova ikväll började han fråga om döden. Han trodde först det var hans mormor som dött, men jag fick lugna honom med att det var ju gammelmormor, MIN mormor alltså. Då blev han lättad...!
"Jag vill aldrig dö" sa han. Ingen skulle dö tyckte han och hans tårar rann ner för kinderna.
Jag fick lugna honom med att vi ska inte dö förrens vi är gamla gubbar och gummor. Han undrade vad som hände när man dog...Ja, vad säger man? Jag sa nåt i stil med att hjärtat slutar så, hjärnan slutar fungera, man slutar andas, man somnar men vaknar inte igen. Då blev han orolig att han skulle sluta andas när han dog...Han ville andas helt enkelt. "Ja, det gör man nog, oroa dig inte, man märker inte när man dör" ...
Dom är för kära ungar när dom tänker till och börjar fundera en massa.
Han är så rolig och förnuftig att prata med.
Hoppas på många roliga samtal med honom under hans uppväxt.

Gokväll